Huset Tudors början

Edmund TudorEdmund Tudor, även Edmund of Hadham och Edmwnd Tudur (den walsiska varianten av hans namn) föddes 1430 som son till Owen Tudor och Cathrine av Valois, änka efter Henrik V och tillika mor till Henrik VI, något som gjorde honom till Edmunds och hans bror Jaspers halvbror.

Det är omtvistat huruvida Owen Tudor och Cathrine av Valois var gifta och Edmund därmed legitim, en fundering som inte mist styrks av det faktum att han förklarades legitim av sin regerande halvbrors parlament 1453.

1436, när Edmund bara var sex år gammal, drog sig Cathrine av Valois tillbaka till Bermondsey Abbey där hon dog bara ett år senare, och Edmund och hans bror Jasper kom att uppfostras av Cathrine de la Pole, abbedissa av Barking där de kom att bli kvar till 1442. Därefter var de myndligar till olika präster, ett sätt på vilket de också fick sin utbildning. Därefter upptogs Edmund Tudor vid sin halvbror Henrik VI:s hov.

1449 adlades Edmund Tudor och introducerades till parlamentet som Earlen av Richmond 1452. Året efter blev han utsedd till förmyndare för den då 10 år gamla Margaret Beaufort, syssling till Henrik VI. Två år senare gifte sig Edmund Tudor med den 12 år gamla Margaret på Bletsoe Castle.

I november 1456 dog Edmund Tudor i fångenskap på Carmathen Castle i södra Wales som en krigsfånge i det pågående Rosornas Krig mellan huset Lancaster, vilket Edmund Tudor tillhörde, och  huset York.

Margaret Beaufort föddes 1443 som dotter till Hertigen av Somerset, John Beaufort och Margaret Beauchamp av Bletsoe. Hennes far var barnbarnsbarn till Edvard III genom hans tredje överlevande son, John of Gaunt, eller Johan av Gent, som han kommit att kallas på svenska. Det var genom denna blodslinje som hennes enda barn, sonen HenrikMargaret_Beaufort,_by_follower_of_Maynard_Waynwyk; Tudor senare skulle kunna komma att hävda en rätt till den engelska tronen.

Margaret Beaufort var bara ett år gammal när hennes far dog, sjuk och i onåd hos kung Henrik VI, som gav henne som myndling till Hertigen av Suffolk, William de la Pole. Medan hon var under 10 år, årtalen varierar, giftes hon bort med hertigens son, John de la Pole, ett äktenskap som kom att annulleras och som hon själv aldrig erkände, istället hävdade hon, bland annat i sitt testamente från 1490-talet att hennes äktenskap med Edmund Tudor var hennes första. När Edmund Tudor dog, 25 år gammal, var den 13-åriga Margaret Beaufort gravid i sjunde månaden med vem som kom att bli hennes enda barn, och den förste Tudor-kungen, Henrik (senare VII). Därmed får hon ses som upphovet till vad som jag väljer att kalla den mest spännande ätten den engelska konungaföljden har sett, Huset Tudor, och jag kommer att återkomma till henne i senare inlägg.

En ung kvinna kunde inte förbli ogift på 1400-talet och tre år efter Edmund Tudors död giftes hon återigen bort, denna gång med Henry Stafford, son till Humphrey Stafford, Hertigen av Buckingham. Henry Stafford gick bort 1471 och Margaret gifte sig en fjärde och sista gång 1772, denna gång med Thomas Stanley, Earl av Derby.

Margaret Beaufort dog den 29 juni 1509, bara dagar efter att hennes barnbarn Henrik VIII blivit regent.