Jungfrudrottningen – man eller kvinna

Princess-Elizabeth-c-1546Det visas mycket skräp på tv, det vet vi redan. Men jag hade verkligen hoppats att när en seriös kanal som Kunskapskanalen för en gångs skull visar en dokumentär om drottning Elizabeth I, då hade jag hoppats att det var något mer än ren skräp.

Programmet tar sin avstamp i en gammal skröna om att Elizabeth skulle ha dött vid 10 års ålder och byts ut mot en pojke. Programmet går sedan vidare med att antyda att Elizabeth skulle ha varit hermafrodit.

Bakgrunden till detta är naturligtvis att Elizabeth aldrig gifte sig och skaffade barn. Endast bristfälligt berör man det faktum att ett giftermål för Elizabeth skulle ha varit det samma som att totalt avhända sig makten både över sitt liv och över sitt land.

Hon utsattes helt klart för ett enormt tryck för att gifta sig, och hon utsattes faktiskt för undersökningar som för att avslöja om hon hade mens och fungerade som en kvinna “ska”.

Den enda seriösa historiker som förekommer, och som inte ägnar sig åt att spekulera i skrönor är den brittiska historikern Susan Doran. Och här kommer vi inte på något betydelsefullt i denna produktion. Den är amerikansk. Det finns alltid något spekulativt och vulgärt i deras historieskildringar, som om det viktigaste är att det tilltalar en bred publik, inte att man lyfter viktiga historiska fakta. Ett misstag man gör, vilket ingalunda är ovanligt i analyser av historiska händelser och personer, är att man betraktar dem utifrån nutida värderingar. Det är dock omöjligt att applicera vårt sätt att se på till exempel könsroller på 1500-talet. Ja, det FANNS spekulationer kring huruvida Elizabeth kanske var åtminstone delvis man. Det hade dock mycket lite med hennes utseende eller fysiska funktioner att göra. Spekulationerna hade sin grund i att man inte ansåg att kvinnor var förmögna till logiskt tänkande eller att fatta beslut. Inte heller var de skickade att befalla över män. Vid sidan av “tvånget” att sätta en arvinge till världen så var detta den främsta anledningen till den press att gifta sig hon utsattes för; man ansåg att hon var oförmögen att regera på egen hand. Vid det här laget borde det dock vara helt fastslaget att hon motbevisade alla med kraft, och med åren vann hon samtliga sina medarbetares, inte minst William Cecils, fulla beundran och stöd.

Det är beklagligt att Kunskapskanalen, och SVT, lånar utrymme till något så bedrövligt som denna dokumentär.

A wedding and a coronation; Henry and Catherine

On April 21st 1509 Henry VII left this life at the age of 57 and was succeeded by his 17 year old son and namesake.

Although young Henry already at his brother Arthur´s death had been betrothed to the young widow, the wedding had beenKatherineofAragon stalled several times, not least as his father was dissatisfied with Spain for not having paid the dowry in full.

Some year followed when Catherine lived in a kind of limbo as her father wasn´t particularly interested in getting her back home and Henry wasn´t particularly interested in letting the remaining son marry her, or par the allowance she was entitled tot as a dowager princess. For a while Henry VII is said to have contemplated rectifying his widower status by marrying Catherine himself, but nothing ever came of it. The planned wedding between Catherine and the young prince also became of lesser interest to Henry VII when Isabel of Castille suddenly died, as that meant that king Ferdinand was no longer king over a united Spain, but only over Aragon, an ally of a much lesser importance.

It is said that Catherine during these years lived in penury, but here the word is used in the widest of meanings. No doubt she had to make do with less than she was used to, but compared to the very poorest in the English society, I dare say that she still was doing quite well. The general tenants had no jewels to sell when times got hard.

But enough about that, I won´t get on a high horse towards Catherine, she did have to fight over time. But back to the spring of 1509 when a handsome and headstrong teenager had become king. A dispensation had been applied for from the Pope due to affinity, as they according to the laws of the time basically had morehenry1509bbecome siblings when Catherine married Arthur. The dispensation was granted on the assumption that the previous never had been consummated, something which would be the focus of events 20 years later.

But let’s not get ahead of ourselves. While Catherine’s first wedding took place amid great pomp and ceremony in St Paul’s Cathedral, she was married to England’s new, but as yet uncrowned king in a small private ceremony in Greenwich Palace, on this day June 11th, 1509. Catherine was 23 years old and Henry would be 18 only weeks later.

According to reports to Spain from the country’s ambassador in England the formal ceremony read as following;

“Most brilliant Prince, it is your will to fulfill Treaty marriage entered into by your father , the late King of England, and the parents of the Princess of Wales * , the king and queen of Spain , and the Pope has granted this marriage to take the princess who is here today to your legal wife?

The king replied: Yes .

Most famous Princess … (same text adapted for Catherine )

 The Princess replied Yes. “

Two weeks later, on Midsummer´s Day, June 24, Henry and Catherine was crowned at Westminster Abbey. They traveled inVisitors+Look+Coronation+Chair+Westminster+5Pt_OHae3qBl the procession from the Tower of London, where all aspiring monarchs spent the night before their coronation, through a decorated and celebrating London to Whitehall Palace, from where they went on foot to the Cathedral, where the ceremony was performed by the Archbishop of Canterbury, William Warham with 28 other bishops present. Historian David Starkey writes that there was magic in the air that day. Fires burned in the city and both Catherine and Henry was magnificent in their adorned coronation robes. During the ceremony, which lasted for hours, Catherine was placed on a chair that was lower than Henry’s. Henry’s coronation chair is still on display at Westminster Abbey (see picture).

After the ceremonials, it was time for the festivities. A banquet which lasted for days was held in Westminster Hall, followed by the tournaments and celebrations for two days. There was hope in the air, a new king and queen were crowned and everything was going to start anew.

Henry_VIII_Catherine_of_Aragon_coronation_woodcut

Sources:

Henry – David Starkey

The Six Wives of Henry VIII – Alison Weir

Kristenhetens gyllene prins

Lika väl som att framställa Henrik som onyanserat grym och despotisk, så har det funnits en fallenhet, åtminstone inom populärkulturen, för att framställa honom som ett även fysiskt sett groteskt monster, fet bortom alla gränser.

Här har vi ytterligare en sak som, åtminstone under de första närmare 40 åren av hans levnad inte heller stämmer. Med tiden, i synnerhet efter olyckan 1536 (som jag också kommer att återkomma till) blev han oerhört fet. Men under sina första år som regent över England, Irland och Calais beskrevs han som kristenhetens gyllene prins.

Henrik VIII var lång, drygt 191 centimeter. Även om man i början av 2000-talet just i England via studier av 3 000 skelett upptäckt att den manliga medellängden varit relativt konstant från 900-talet till 1800-talet med ett snitt på 170 centimeter, långt från de småttingar vi trott de medeltida människorna varit, så tornade Henrik upp sig över sin omgivning. Han var också ytterst vältränad med fäktning, jakt, tennis, tornerspel och brottning som regelbunden, i vissa fall daglig ”träning”. Han sågs med andra ord som en ståtlig monark, och till och med mindre välvilligt inställda sändebud från andra kungahus skrev i sina rapporter att Henrik var en prydnad för England.

untitledHan hade aspirerade även på att vara en sann renässansprins, och inbegrep sig gärna i diskussioner om både astronomi, matematik och filosofi där man bland hans diskussionspartners hittar till exempel Erasmus och Thomas Moore. Henrik var också musikaliskt begåvad och komponerade en rad musikstycken. Legenden säger att det var han som skrev den engelska traditionella sången Green Sleeves till Anne Boleyn, men troligen är sången av italiensk härkomst och nådde inte England förrän efter Henriks död. Det förtar dock inte det faktum att han både komponerade, både instrumentala stycken och för sångare, och att han även spelade. Han ägde bland annat 78 flöjter, 5 säckpipor och 78 blockflöjter. Trots att han ingalunda var förtjust i att skriva så tyckte han dess då bättre om att läsa och ägde 1 000 böcker, ett häpnadsväckande antal i en tid då böcker fortfarande var relativt ovanliga i privat ägo.

Han var också väldigt intresserad av arkitektur och ritade själv bland annat palatset Non Such Palace, en storslagen skapelse han själv aldrig fick se färdig och som var jämnad med marken bara 150 år senare på initiativ av Charles II´s älskarinna. Namnet kom av hans idé att det färdiga palatset skulle vara något ingen någonsin sett förut, och enligt samtida ögonvittnesskildringar och de fyra målningar som gjordes var så också fallet. Då det idag endast existerar en eldstad, installerad i ett närbeläget gods, från Non Such så har spekulationerna varit många kring hur skapelsen kan ha sett ut, och 2011 stod en modell färdig, baserad på i det närmaste livslång forskning av professor Martin Biddle vid Oxford universitetet (se länk).

Henrik var en lynnig person, men hans goda humör och vänskapliga förhållningssätt till sin omgivning var omvittnad och inte sällan lade han armen kring den han talade med.

Så där. En liten motvikt till bilden av den brutala despoten.

 

Den unge prins Henrik

500px-HenryVIIISig_svg

Kanske har du sett den, filmen från 30-talet där Charles Laughton i rollen som Henrik VIII sitter och gnager på vad som möjligen är kycklingben och slänger dem över axeln som någon som bara nästan är rumsren. Detta är tyvärr inte den enda film som framställt Henrik som någon knappt civiliserad, blodtörstig barbar. Men den bilden är falsk.

Inte heller är det sant, vilket tyvärr en del tror, att han avrättade alla sina fruar. Henrik VIII hade ”otur” i det äkta ståndet, så mycket är sant, och det kommer jag att återkomma till. Dock tog han inte livet av alla sina fruar, och när det gäller de två han faktiskt lät avrätta så var det inte det faktum att han tog livet av sin fru som upprörde hans samtid. Det kunde minsta bonde göra utan att behöva riskera något längre straff. Det uppseendeväckande var att det var drottningar, av gud givna sin position och vida överlägsna alla andra människor, som avrättades. Det handlade alltså mer om deras sociala, okränkbara, position än deras kön och relation till Henrik.                                         Så inte heller den bilden är korrekt. Men jag återkommer till det.                                          Jag tänker börja från början.

1000px-Coat_of_Arms_of_the_Tudor_Princes_of_Wales_(1489-1574)_svgHenrik föddes den 28 juni 1491 som tredje barn och andra son till Henrik VII och Elizabeth av York på Greenwich Palace, ursprungligen känt som Palace of Placentia. Henrik hade totalt sex syskon, varav bara tre överlevde småbarnsåren. Henrik var aldrig menad att bli monark, den positionen var reserverad för hans äldre bror Arthur som dock dog 15 år gammal när Henry själv bara var 10 år.

Redan från tidiga år behängdes Henry med en rad titlar, som befälhavare över slottet i Dover, löjtnant över Irland, befälhavare över gränsområdena mellan England och Skottland, samt utnämnd till hertig av York. Henry tillhörde också från tidiga år Strumpebandsorden och The order of the Bath.

Det finns inte så väldigt mycket av Henrys barndom dokumenterat, men troligt är att hans föräldrar hade tänkt sig en karriär inom kyrkan för honom. Han var väl skolad och talade både franska och latin flytande, en del italienska och med tiden med största sannolikhet också en hjälplig spanska med anledning av hans äktenskap med Katarina av Aragonien.

Det var också Henry som mötte Katarina av Aragonien för att följa henne till London henryjoos-smnär hon anlände till England för att vigas till hans äldre bror Arthur. Det sägs att redan som brådmogen nioåring blev han djupt förälskad i sin blivande svägerska, och i förlängningen sin blivande första hustru och första drottning.

När Arthur dog 1502 förändrades Henrys tillvaro i mångt och mycket. Plötsligt skulle den 11-årige pojken, som året innan också förlorat sin mamma, plötsligt skolas till en blivande monark.

 

*Tyvärr finns ingen målning av den riktigt unge prins Henrik